UG är alltid spännande och ofta bra. Igår blev det emellertid lite väl konspiratoriskt. Sossar och Moderater har ingen anledning att konspirera om en arbetslöshetssiffra som är oföränderlig.
Phillipskurvan var en populär förklaringsmodell i början av 1900-talets andra hälft och gick ut på att det fanns en trade-off mellan inflation och arbetslöshet. Den utgick från att staten inte kunde bekämpa inflation och arbetslöshet samtidigt eftersom man observerat en negativ korrelation mellan inflation och arbetslöshet. Genom detta var tanken att staten skulle hitta en jämvikt; om arbetslösheten var hög var det bara att trycka ut lite pengar [Det här kan ju ni som läst Makro A].
Problemet med detta skulle bli tydligt på 70-talet då både inflation och arbetslöshet ökade simultant. Kritiker, däribland Milton Friedman och Edmund Phelps, föreslog en naturlig arbetslöshet som inte påverkades av räntenivån. Skillnaden mot tidigare teorier är att man modellerade förväntningar om inflation. Det vill säga, ett lågt satt arbetslöshetsmål ökar förväntningar på att inflationen ökar och därigenom att beteendet i ekonomin justeras därefter. Kritiken gick ut på att att när staten stimulerar den aggregerade efterfrågan [kom ihåg: AD=C+I+G+(X-IM)] riskerade man accelererande inflation snarare än långsiktigt lägre arbetslöshet [Det här har ni också pratat om, åtminstone ni som var med på min tid].
Det ska också säga att Milton Friedman motsatte sig existensen av FED (Riksbank) men att om vi måste ha en sådan, så borde vi ha en liten och konstant expantion av penningmängden. Detta eftersom förväntningarna då skulle ligga konstant.
Anders Borg och Magdalena Andersson är nationalekonomer. När de pratar om att sänka arbetslösheten så menar de jämviktsarbetslösheten och alltså uppnå en varaktigt lägre arbetslöshet. Nu har de ju som bekant olika tankar om hur man får en varaktigt låg arbetslöshet och samtidigt hålla inflationen stabil (balans i ekonomin). Det föreligger alltså ingen motsättning i en jämn inflationsnivå och en låg arbetslöshet. Sen kan man ju naturligtvis tvista om inflationsmålet.
Alltså; Riksbanken har ett enda mål och det är att hålla inflationsmålet, men kan inte påverka jämviktsarbetslösheten. Politiker har däremot medel att påverka arbetsmarknadens dynamik, exempelvis genom att sänka inträdeströsklarna på arbetsmarknaden, och därigenom sänka jämviktsarbetslösheten.
Research teamet på UG måste ju någon gång under förarbetet förstått detta eftersom man pratat med åtskilliga akademiker, men ändå valt den här vinkeln. Min gissning är att man vid projektets början valt en vinkel och investerat tid och pengar på den. Hur det än faller ut väljer man att ändå vidhålla ursprungsidén eftersom det annars inte skulle bli ett program, och då har man ju kastat pengar i sjön.
Här är Milton Friedman i sedelpressfabriken.
Hans Seerar Westerberg 